4%-regeln — ärligt förklarad för Sverige

4%-regeln kommer från Trinity-studien (1998), som backtestade amerikanska aktie/obligationsportföljer 1926–1995 och fann att man kan ta ut 4% av startportföljen första året — och sen justera det beloppet för inflation varje år — med >95% chans att pengarna räcker 30 år.

Den siffran är källan till "25× dina årsutgifter" som FIRE-mål. 1 / 0,04 = 25.

Varför 3,5% är mer ärligt i Sverige. Originalstudien antog amerikanska skattesatser, amerikanska fondavgifter (~0,1%), och 30 års horisont. En svensk sparare betalar ungefär 0,9% schablonskatt på hela ISK-saldot varje år, fondavgifter på 0,2–0,5%, och vill troligen att pengarna ska räcka 40–50 år (FIRE vid 45, livet till 90). Var och en av de tre sakerna naggar säker uttagsnivå. Moderna svenska FIRE-planerare använder typiskt 3,25–3,5%.

För 360 000 kr/år i utgifter (30k/mån) blir målet: • 4%: 9,0 miljoner kr • 3,5%: 10,3 miljoner kr • 3,25%: 11,1 miljoner kr

Skillnaden mellan 4% och 3,5% är ett extra års sparande för de flesta. Billig försäkring.

Sekvensrisk. Den största dolda faran är inte snittavkastning — det är ordningen. En 30%-krasch år 1 av pension är dödlig; samma krasch år 20 är en fotnot. Två motåtgärder: håll 2 års utgifter i kontanter/korta obligationer vid pensionsstart, och var villig att hoppa över inflationsjusteringen efter ett dåligt år. Båda förlänger portföljens livslängd med decennier.

Variabelt uttag slår fast uttag. Ren 4%-regel är matematiskt stel. I praktiken justerar pensionärer: lite mindre efter dåligt år, lite mer efter ett bra. "Guyton-Klinger guardrails" formaliserar detta — och låter dig säkert starta på 5%.

Vanligt misstag: Att behandla 4% som ett tak istället för en startpunkt. Regeln är en planeringsanker, inte ett kontrakt. Om din portfölj dubblas första 5 åren kan du ta ut mer. Halveras den, ta ut mindre. Flexibilitet slår formel.